Make It Hot

Köpte ett armband på H&M idag, med dessa fula, plastiga nitsaker på. Dem åkte bort, et voila, c'est magnifique! Köpte linser+linsundersökning. Dyyyrt. Världen var också orange i ungefär 2 minuter, skoj.

Sitter hemma och lyssnar på hetsig vietnamesiska. Pappa försöker tappert att videochatta med sin kusin i Viet. Men misslyckas så totalt. Så här har det sett ut i en timme nu.

Pappa skriker i högtalartelefon, mamma försöker "fixa"... Skulle inte tro det va. Är dina föräldrar också teknik-handikappade?

Shake

Helgen var trött. Jobbat har man. Fredag. Lördag. Söndag. Trist.

Var hos Lissie i lördagskväll. Grattis L! Det dracks lite vuxendricka, det dansades lite porrigt och skrattades. Vissa försökte spela DJ, men lyckades inte riktigt. Du vet vem du är. Tappert försök ändå, med tanke på vad du hade att arbeta med. (Youtube? Really?)

Det regnade också. Bara sådär. Helt, from nowhere, öste det ner en skur. Blöt blev man på vägen hem.

Och så fick man ögondroppar som tar bort det rödhet i ögonen. Sådana ögondroppar är svåra att få tag på... Sådana ögondroppar är olagliga i Sverige... TACK LISSIE! Dom är hur bra som helst och funkar verkligen! Nu kanske man kan gå ut på krogen, dricka en drink, utan att se ut som en kokainmissbrukare i ögonen. Tack.

Grattis Jennypenny

Liten syster är inte så liten längre. Hela 17 år idag. Grattis gumman.

Finally

Jo, så här är det. Man har en sliten dator. Denna dators ena fläkt har gått sönder. Denna dator lägger av när den blir överbelastad. Denna dator kan då bevisligen inte lägga upp videos på Youtube. Därför har man lånat föräldrars dator. Som är ny och inte alls sliten (pga stenålders-parents som inte "surfar", som glömmer hur MSN funkar och som får sin hotmail borttagen vid inkonsekvent användning av ovannämnda hotmail).

Anyhuu... Här kommer videos från Peace&Love. Några veckor efter faktum, men ändå. (Man tycker att Mac's borde hålla längre).

Promoe: Vi väntade på The Soundtrack, såå... Ja. (Weirdos som hoppar)

The Soundtrack Of Our Lives: Rockade.

Lykke Li: Bäst. Helt enkelt. (tar typ en minut innan Lykke dyker upp i 1sta videon, orkade inte redigera, sorry)

Kleerup & Lykke Li: Väldigt bra att Lykke kom, började bli lite enformigt med bara musik. Dock väldigt bra musik, men ändå.

Skogsmulle?... Jag?

Jag har varit i skogen idag. Jag har plockat blåbär i skogen idag. Det regnade i skogen idag. Skogen.

Ja.

God paj blev det av blåbären. Ja.

Changes

Lite nytt utseende på bloggen nu. Vad tycks då? Bra, dåligt, the same?

Do You Remember?

Jag har ännu inte kollat på begravningsceremonin.

I lördags efter jobbet var man hos Sandy&Tobbe och grillade. Mysigt. Sedan en lugn runda på krogen, Grappa vart det. Mycket folk ute, trots att det var innan löning. Igår (söndag) var jag på stan med Emma. Tog en lunch och fika. Också väldigt mys. Ems ville gå och se Harry Potter-filmen och efter mycket tjat (mycket) så sa jag 'okej då'. Men inga platser fanns det. Synd för E.

Är inget vidare fan av filmatiseringen, men så blir det när man läser böckerna innan filmerna kommer. Det är som Guillou's Ondskan. Jag älskar boken. Jag gillar filmen, men det lever verkligen inte upp. (By the way, så är Ondskan den enda Guillou-boken jag kan eller vill läsa, allt annat suger, in my opinion). Ta Sagan om Ringen-trilogin. Jättebra filmer, men böckerna är långdragna och inte lika snabba som filmerna (vilket säger mycket då filmerna är 3 timmar vardera). Skumt det där, det hela med bok till film.

Annars har jag kollat på några filmer, dem som jag inte haft tid att se. Jag har sett följande:

• Låt Den Rätte Komma In - som jag älskade, bra skildring över ensamheten och isoleringen som en vampyr och ett barn tvingas till. Fina skådisar och väldigt fint filmat. Jag som inte gillar svenska filmer måste säga att denna kommer hamna i DVD-samlingen.
• House Of Wax - Lite B måste jag nog säga. Snabba dödsscener och dåligt agerande. Vissa saker var roliga, en skräckfilm ska inte vara rolig. Men man borde se den, for shits and giggles, eftersom Paris Hilton är med. Och hon kan verkligen inte agera.
• The Pursuit of Happyness - Underbar film med Will Smith. Gråtfilm till max. Ta fram näsdukarna tjejer (och killar) för detta är en tragisk men hoppfull berättelse om en mans kamp till framgång, en hängiven far och brainiac to boot. Se. Den.
• Milk - verklighetsbaserade berättelsen om Harvey Milk, Gay Rights-aktivisten på 70-talet. Fint berättad, bra skådespelare (Sean Penn) och fina autentiska videoklipp och bilder inklippta i filmen. Älskar färgschemat i den här filmen, dova jordfärger som tydligt visar en tidsepok. Väldigt bra.

Ska kolla på Rovdyr snart tror jag. Norsk eller dansk skräckis? Kommer inte ihåg.

Oj, mycket text blev det. Och inga bilder. Sorry 'bout that. Fotar inte så mycket just nu. Vet inte varför. Orkar nog inte sitta och mixtra med kameran och PS. He, lathet kan man kanske skylla det på då. Jobbar resten av veckan, så inte mycket bloggande att vänta. Snart är det semester i alla fall. 

There Are People Dying

Jag har inte glömt. Det finns en orsak till att jag lämnade ut Michael Jackson's död i förra inlägget. Michael förtjänar ett eget inlägg. Han förtjänar en egen blogg. Men det här är vad jag kan erbjuda.

Michael var min första idol. Mitt första musikintresse. Han var en allsmäktig kraft som slog ner i den då lilla versionen av mig. Jag var en liten tjej, 7-8 år när jag fick min första skiva med Michael. History-samlingen. Som har följt med mig ända sedan dess.

När min mormor dog så var Michael där med mig. Jag var nio år gammal och förkrossad. Jag minns så väl hur jag hade min bärbara cd-spelare varje natt jag skulle sova. Med skiva nummer 2 instoppad, Heal The World på repeat. Jag minns så väl hur jag grät mig till sömns till den låten. Till denna dag blir jag tårögd när jag hör den låten. Men nu är det inte bara bilden av mormor som flashar för ögonen när jag hör den, utan Michael's ansikte dyker upp.

Jag var på Peace&Love när jag fick höra att Michael hade gått bort. Lykke Li hade precis avslutat sitt set. Vi stod kvar och skrek "Lykke Li!", i hopp om encore. Lykke Li entrade scenen, alla skrek som galningar. Hon ställde sig vid micken och sa i stil med:

"Jag måste säga en sak som är sann. Michael Jackson dog för en timme sedan."

Sedan gick hon av scenen igen. Alla stod i förvirring. Jag med chock och oförstående tittar på min syster som nickar och säger att det är sant. Hon hade fått ett sms av pojkvännen. Jag är i ett brus, ett white noise, när vi börjar gå bort från scenområdet. Och jag känner hur gråten börjar samla sig i halsen. Tårarna sipprar sig ut i ögonvrån, på väg att tippa över kanten för att slingra sig nedför mina kinder. Min syster tittar mot mitt håll och säger åt mig att inte tänka på det. Jag tar ett stort andetag, drar in tårarna bäst jag kan och stänger locket på sorgen. Jag tryckte ut det ur mitt huvud, forcerade bort det från mina tankar och jag tror att det ännu inte har slagit mig. Att han är borta. Jag gav det inte en till tanke, förrän jag kom hem och bombarderades av alla tidningsrubriker. Jag vill fortfarande inte tro det. Jag vill bara leva i förnekelsen att the King of Pop är borta. Bara sådär. Borta. Slutet på en era. Slutet av en ikon. En myt. En man.

Jag jobbade när minnesceremonin var på tv. Kom hem lagom till att se slutet. Jag har det inspelat. Men jag har ännu inte förmått mig att titta. Jag vet att tårarna kommer forsa. Så blödig som jag är när det gäller död på film. Död som inte är äkta. Hur blödig är jag då när det handlar om riktig död. Jag låter som en fanatiker när jag skriver det här, men kanske är man det. Michael var en stor del av mitt liv. Min uppväxt. Det känns som hans död tog en liten bit av mig med sig. Man förväntar sig inte att vissa människor ska dö helt enkelt. Allt ska dö, allt ska vittra sönder och försvinna. Men det är jobbigt att inse.

Michael var i grund och botten en människa som du och jag, och somewhere along the road så glömde man bort det. En människa lika dödlig som en annan, vilket påminner en själv om sin egen existens. 

Michael Jackson. Entertainer. Sångare. Dansare. Revolutionär. Ikon.

Dyrkad världen runt.

Goodbye Michael. You'll be missed by all.

Michael Joseph Jackson 

29/8 1958 - 25/6 2009

Heal the world

Make it a better place

For you and for me

And the entire human race

There are people dying

If you care enough for the living

Make it a better place

For you and for me

Changing it up

Jorå. Jag lever än.

Det var ett tag sedan. Mycket har hänt. Mycket har gjorts.

Peace&Love:

Var underbart. Detektivbyrån. The Soundtrack of Our Lives. Lykke Li. Kleerup. Som rockade. Och Promoe i skamvrån. Varför gillar folk honom? Vad är hela fenomenet med Svennebanan-låten? Why, why, why? Annars hade man väldigt ont i fötterna efter den dagen, och i benmusklerna från allt hoppande. Lyckat med andra ord. Skulle ha laddat upp alla videor, men tar lång tid och när det väl närmar sig the finish-line så lägger min skitdator av. Ska nog skaffa en ny snart. Kan komma videos senare. Vi får väl se.

Bio:

Har sett The Hangover (Baksmällan) och The Proposal nyligen (Prop. såg jag idag). Baksmällan borde alla se. Timingen med skämt och alla karaktärer i filmen gör det värt att gå på bio för. Man tror kanske inte det, när man ser trailern, men gå och se den. The Proposal var över förväntan. Roliga scener och bra skådisar, men lite typiskt Hollywood-ish. Förutsägbar i vissa lägen. Men rolig. Så plus i kanten.

Krogen:

Jodå, man har klämt in två (tre?) utgångar. Konstigt att två lördagar kan skilja så mycket i innehåll. Första lördagen var kanon, mycket med folk (snyggt folk I might add) och dansgolven proppade. Andra lördagen, ehh, ganska tomt och dem som var där var liksom: What's with the face? eller: Turkish much?. Bläh. Plus att vakterna (läs: vakten) sög. Så maktgalna och dryga. Hata Nybron lite grann. Men första lördagen; Wow-wa-wi-wa. The guys. The. Guys. Nice.

Jobbet:

Usch. Jobbet har sugit hårt. Och inte på ett bra sätt. Det är varmt. En sådär 26-27 grader. På en sval dag. Annat är det när det är varmt ute. 30 strecket. Inte kul. Och får man trash-talk:a lite om jobbiga kollegor? Tillåtet? Okej, bra. Frillan är seg. Så seg. Get a clue, you snail. Inte kul när andra laggar efter och man själv får plocka upp efter dem, so to speak. Tur att det finns andra som är lite mer fart-benägna.

Övrigt:

Traderaförsäljningen går relativt bra. Men man är lite lat och orkar inte lägga upp en massa skit hela tiden. Nån fritid ska man väl ha.

Annars så finns det nu många "span" runt omkring en. You know, snyggon som bara är där hela tiden. Vi har Armarna. Muscleman number one, med stora bruna rådjursögon. Sen finns Rock-killen. Med smajlet ständigt där, glimten i ögat och charmen påslagen at all times. Sedan har vi nytillkomna Mr T. Han som ständigt skiftar från vrålsnygg till not-so-much-no. Men nu är han snygg igen. *Suck*. Why not me? Sen finns det ett otaliga killar som man själv inte vill ha, men som alltid försöker ragga på en. Oturligt nog fattar dem flesta inte att man inte är intresserad heller. Annoying.

Imorgon ska man jobba. På onsdag ska man jobba. På torsdag ska man jobba. And so on, and so on. Får se om det dröjer tills semestern innan jag uppdaterar här igen. (3 veckor tills dess btw) Och jag ger er inga ursäkter, ni som är trogna följare av denna blogg. Det är sommar. Jag jobbar för fullt. Jag har ingen tid för mig själv. So there you have it.